Hej !
Efter en tids frånvaro ifrån bloggskrivandet så känner jag det är dags igen.
Orsaken till detta är en händelse i närtid i mitt liv.
I torsdags, 2012-10-11, drabbades jag av näsblod som varade i ca 2,5 timme. Jag åkte in till Helsingborg för att bränna blodkärlet i min näsa. ”So far so good” !
Vid näsbränningen gjordes en rutinmässig blodtryckskontroll. Det visade sig att jag hade 210 i övertryck och 170 i undertryck (210/170). Lätt sagt ”åt helvete” för högt. Men, inget gjordes av läkaren åt detta….då! (????)
Jag gick…GICK…till vårdcentralen här i Klippan för att kolla upp mitt blodtryck mitt på dagen följande dag – fredag. Då hade jag 206/140 !
Jag fick träffa en läkare som tyckte detta var ”näst intill akut, utan att vara jätte akut”. Han kallade det för en tickande bomb.
Han gav mig en remiss till akuten i Helsingborg på medicin.
Där lades jag på en brits, fick kanyl i armen samt 3 tabletter – blodtryckssänkande. Jag svarade, min kropp, med att blodtrycket gick upp istället…efter ca en halvtimmes väntan. Då satte dom in, via kanylen, en intravenös medicin som jag sent om cider dock reagerade på. När jag åkte därifrån hade jag ”bara” 160/110…som ju fortfarande är för högt….men dock lägre.
Jag har nu fått ”Plendil” (5 mg, en tablett/dag) blodtrycksmedicin att ta över helgen och återkomma till vårdcentralen här i Klippan på måndag för kontroll och ”justering”.
Med facit i hand…och en stunds eftertanke….
Jag var, mer än jag ville erkänna, på väg över till ”andra sidan”. Jag kände igen mina reaktioner från då jag 2002 upptäcktes ha en ”anarysm” (bubbla på blodåder) på halspulsådern. Läkaren sade vid det tillfället att bör undvika att ha ett undertryck högre än 90. (Nu 110 !!…som högst 170!! ) Jag blev ”speedad” och skämtade bort alla ”skämmande förklaringar” jag tillskrevs när jag låg där. HEMSKT !
När så medikamenterna äntligen gjorde verkan på mej så infann sig ett lugn som jag inte känt på länge. Jag kände mig 5 kg lättare, trots att jag inte var det, Det tyder ju på att min kropp gått på högvarv ett bra tag…och att min kropp ”brummat” rätt högt, och att jag gjort det till ett normalläge.
Så, tack för min näsblod ! Det var en ventil för trycket och talade om för mig att min kropp inte mådde så bra. Som en kompis sade till mej idag: ”Ventilen kunde ju lika gärna ha suttit på insidan av huvudet….med avsevärt värre konsekvenser.
Än en gång har jag blivit ödmjuk inför livet – och vad livet är !