Jag är inget omänskligt monster. Jag längtar också efter kärlek och närhet nu – i ensamhetens stund.
Men, vetskapen om hur förbannat ont det gör att sedan mista den, gör att jag nu härdar ut och kommer knappast-aldrig att släppa in den igen i mitt liv.
Kärleken – är som en godis – god, älskvärd, åtråvärd, hemsk att inte få.
Kärleken – är som en godis – avskyvärd, vanebildande, gör en illamående,….
När man upplevt det jag beskriver i raden ovan – vill man inte ha mer godis.
Har man, som jag, haft sådana plågor av brusten kärlek – avstår man gärna sedan.
Men Gud ska veta – det är en plågsam process att avvänja sig!

Jag är redo för alla helvetets kval för att aldrig någonsin plågas av detta igen !
Jag vet jag klarar det !
Jag vet att jag är inte ensam i min situation !
Jag vet – jag går än starkare ur – när jag är klar !