Nu har jag försökt med tre förhållanden (gift).
Vart och ett av dom har bara ”tagit av mej” på ett eller annat sätt.
Jag orkar inte GE längre ! Det är av självbevarelse drift också.
Nu ska jag vara den jag trivs bäst att vara – mig själv !
Nu ska jag vara själv !!! Inga fler kvinnor i mitt liv….”som bara ska ha – ha – ha !!!”…av känslor och medlidande. Jag har tre barn som jag är stolt över. Dom är mitt liv ! Jag har gjort vad jag ska i kärlekslivet. Och jag är stolt över vad jag gjort ! Jag behöver inte känna någon panik över att mitt liv varit förgäves. De år jag har kvar – kan jag vara själv – och vara lycklig med det !
Tyvärr blev det så här….den här gången också. Nu har jag försökt TRE gånger – varit gift tre gånger och i ”längre” förhållanden – NU RÄCKER DET !!
Jag känner mig mer beslutsam än någonsin. Känner ingen oro eller ångest ! Bara bestämd ! Det är MITT, och bara mitt, fortsatta liv som gäller !!
Hur ska jag orka med att ca en gång per år få höra att jag ”kanske inte är älskad” ?
NÄ ! Det orkar jag inte nu ! Har det varit för 15 år sedan had jag nog ”kämpat mot bättre vetande”. Men NU har jag ingen ork kvar för kärlek, och framförallt inte ”intriger” i ett förhållande. Det är kanske att ge upp för lätt ? Men, med min bakgrund, med två separationer före denna, så har kämpaglöden försvunnit. Jag hoppas kunna leva bekymmersfritt resten av mitt liv – utan kärleksbekymmer. Och det gör jag tydligen bäst genom att vara ensam !
Var mitt liv nu blir av…det vet jag inte i skrivande stund. Vet bara att det här går inte längre. Jag bönade och bad i över sju år i mitt förra förhållande. Jag gav allt…till ingen nytta och ”bottnade” som människa efter det uppbrottet.
Det som händer nu har hänt tre eller fyra gånger förr i det pågående förhållandet. Men, vis av erfarenhet, så har jag inte tänkt ge bort hela mig själv en gång till – till ingen nytta.
Jag känner mig stark ! Till skillnad från förra uppbrottet så har jag i princip ingen ryggsäcka att bära på. Jag känner mig mentalt stark ! Jag vet att jag klarar det. Jag vet att det svider. Men, jag vet också att man går stärkt ur sådana saker som denna.
Jag kommer INTE…obs ! I N T E…. att söka någon ny partner ! ”Över min döda kropp” släpper jag in någon nu !
Känner mig förvånansvärt lugn…. Nästan så att jag inte fattar det själv. Men, jag har jobbat med mitt psyke det senaste året. Läst böcker om att finna ro i sig själv. Och det verkar ha slagit rot. ”Vem är min bäste vän? – Jo jag själv ! ”
Det senaste, och sista, förhållandet har dock inte varit betydelselöst för mig. Den ”enstöring” jag skulle ha blivit efter förra förhållandet är universums-skillt annat än den jag kommer att bli nu. Jag är glad, trygg i mig själv…kanske det viktigaste… och beslutsam.
Söndagens kortvariga spörsmål kretsar kring en beställd utlandsresa.
Skulle DU, som läsare, åka på en utlandssemester med någon som klargjort att denne inte älskar dej ??….för barnens skull???
Ja, jag åker INTE med en som INTE ÄLSKAR MEJ (snarare tvärtom) på en utlandsresa!
Det ska till en ”hejdundrande kärleksförklaring” av denne för att jag ska åka ! Och de tror jag inte på…
Hamnade tillslut på en tältsäng…hos vänliga själar !! <3
Ooooops !!! Fick medhåll och medkänslor av mitt förra X !!! Roligt =)
